Labbet r.f.

Samuel Häger och Kalle Kråka av Pekka Sonck

Publicerat: 02.05.2017 Kategori: Månadens pjäs
« Tillbaka

Månadens pjäs maj 2017: Samuel Häger och Kalle Kråka av Pekka Sonck

Om pjäsen
Samuel Häger och Kalle Kråka är en pjäs om fågelvärldens fjolårsungar som har kommit i puberteten. Samuel Häger är en drömmare och estet som mest håller sig för sig själv. Kalle Kråka är utåtriktad spontan och handlingskraftig. Unni är en vuxen Uggla. Hon är Samuels bästa vän; hans mentor kunde man kanske säga.

När så Kalle och Samuel möts på stranden en vacker vårdag råkar de genast i gräl. Men så plötslig, överrumplas de av en störtvåg av känslor: Det kittlar i kroppen, man vill blotta hela sin själ och det finns inga gränser för vad man skulle kunna göra för att vara ”föremålet” för de sensationella känslorna till lags! Nu hjälper det inte, hur mycket Unni Uggla än försöker: ”Att förälska sig i fel person kan vara farligt! Därför borde Kalle hålla sig till sitt kråkschack. Och Samuel gjorde klokast i att så fort som möjligt hitta sig en nätt hägerflicka.” Men unga personer vill göra som de vill. De bara måste hitta sina egna vägar, även om där kan finnas stickspår som går farligt nära brottets bana.

Pjäsen är ännu inte uppförd.

Rättigheter
Rättigheterna till pjäsen bevakas av författaren.

Manus
Du kan logga in och läsa pjäsen i Labbets pjäsbank.

Författarnas kommentar:
I turnébussen för ett antal år sedan berättade en yngre kollega hur länge det hade tagit för honom att äntligen förmå medge för sig själv att han är homosexuell. Hur svårt hade det inte varit att berätta för kurskamraterna och andra vänner. Och hur lättad hade han inte känt sig när det äntligen blivit gjort.

Vi hade en lång och livlig diskussion om hur skrämmande det kan vara för en ung mänska att hos sig själv upptäcka sidor, egenskaper eller läggningar som avviker från majoritetens. Trots den moderniserade lagstiftningen och all den upplysning som även barn och unga får idag kan ju t.ex. ”homo” fortfarande användas som skällsord både på skolgården och i sociala medier. Att bli utsatt för mobbning är en reell risk för den som avviker från gamla normer.

Det effektivaste sättet att bli av med sina rädslor och fördomar mot dem som är annorlunda är att bli vän med en sådan person. Och det kan fungera lika bra även om det inte är en verklig person man blir vän med, utan en fiktiv sådan.

Om den här fiktiva karaktären, utrustas med många älskvärda egenskaper, och placeras in i en berättelse där det finns både lekfull komik och också något gripande och berörande, så borde det vara lätt att känna sympati för honom. Och när sympatin stiger in, då får fördomen inte längre plats?

Det har aldrig varit svårt att förmå ungdomar att läsa serietidningar.
Jag tänkte: Kanske kunde ett liknande grepp på en pjästext vara gynnsamt för mina syften?
Därför är berättarstilen och sättet att utveckla intrigen delvis influerade av en annan världsberömd fågel: Kalle Anka.