Labbet r.f.

Hundrade drömmars fröken av Johanna Enckell

Publicerat: 01.11.2017 Kategori: Månadens pjäs
« Tillbaka

Månadens pjäs november 2017: Hundrade drömmars fröken av Johanna Enckell

Om pjäsen
Hundrade drömmars fröken handlar om Sara Wacklin (1790-1846), Finlands första kvinnliga författare. Hon kämpade fantasifullt för ett självständigt liv i Storhertigdömet Finland med sina föråldrade lagar från 1734. Gift som ogift skulle kvinnan stå under manligt förmyndarskap. I sin ungdom drömde Sara om att bli vetenskapsman, vilket var en ren och skär utopi. I stället blev hon lärarinna och reste redan på 1830-talet ensam över kontinenten till Paris för att studera vid Sorbonne och erövra ett lärarinnediplom – något som inte gavs på närmare håll! I sista skedet av sitt liv valde hon att flytta till Stockholm för att få “andas Fredrika Bremers luft”, nämligen där en kvinna kunde bli publicerad i eget namn. Och där utkom Sara Wacklins Hundra minnen från Österbotten, en lovordad bestseller!

Johanna Enckell fick 1990 Lea-priset för sin dramatiska produktion.

Produktionshistoria
Oulun Kaupunginteatteri – 1995
Åbo Svenska Teatern – 1997

Rättigheter
Rättigheterna till pjäsen bevakas av författaren.

Manus
Pjäsen har getts ut i Labbets serie av pjäsböcker och kan beställas per e-post info[at]labbet.fi.
Du kan logga in och läsa pjäsen i Labbets pjäsbank.

Författarens kommentar:
I en tid då kvinnan skulle hållas hemma åkte Sara Wacklin äventyrligt med trilla och postdiligens från Uleåborg till Paris för att skaffa sig ett lärarinnediplom från La Sorbonne. Första försöket avbryts i Lübeck där kolera utbrutit, men “ingen rädder här”: Sara tar tillfället i akt för att besöka både Hamburg och Köpenhamn. Två år senare gör hon ett nytt försök och når Paris efter några månaders strapatser på Europas landsvägar.

Har någon lagt märke till att denna “mamsell” föregår hela skaran av våra lärda män som under 1800-talet åkte ut på bildningsresa till Europa? Den första av dem var Fredrik Cygnaeus, som kom iväg under följande decennium. De flesta följde först på 1860-talet under de politiskt mest lugna åren. Medan Fredrik Cygnaeus förnämligt bor på Rue Richelieu, granne med Nationalbiblioteket och Comédie Franc̡aise, väljer Sara Wacklin att bo i fattigkvarteren i stadens östra utkant, vilket krävde långa fotvandringar till och från La Sorbonne. Men att gå på oländiga vägar, det var “Sase” van vid sen barnsben!

Efter ett års intensiva studier fick Sara sitt diplom under en högtidlig ceremoni i närvaro av samhällskritiska författare såsom Alphonse de Lamartine. Under revolutionsåret 1848 är det han som konstituerar Den andra republiken, en demokrati som tyvärr blir kortvarig.

Men med diplomet i sin hand svimmar Sara av himlastormande lycka – diskret i rummet intill…

Hemkommen till Finland startar Sara en flickskola för de högsta klasserna på en förnämlig plats vid Senatstorget i Helsingfors. Med sig från Paris har hon en fransyska för att eleverna ska lära sig en felfri franska. Skolans övriga språk är åtminstone engelska och ryska. Dessutom engagerar hon den blivande orientalisten och forskaren Georg August Wallin för realia. Också om den 25-åriga studenten Wallin ännu inte bär turban och arabisk klädsel – det kommer han att göra senare, efter sina långa resor i Egypten och på den arabiska halvön – uppfattar Sara strax särlingen och drömmaren i honom, alltså en själsfrände!

Men Saras nya skola stängs efter bara två framgångsrika år. Själv skriver hon att eldsvådan 1822 drivit henne från skolan i Uleåborg och eldsvådan 1827 från skolan i Åbo. Men i Helsingfors är det “onda tungor” som driver henne på flykt. Man anser henne för högfärdig: det tillstår inte en vanlig mamsell att öppna skola med högklassig undervisning på finaste platsen i stan och ståta med exotiska lärare! Men igen lyckas hon vända sitt nederlag i seger. Hon besluter sig för att flytta till Stockholm, närmare bestämt till Gamla stan. Nu har Sara bara drygt två år kvar av sitt liv.

Och det är här mitt skådespel tar tag i Saras nya, förunderliga liv som inte går att skilja från de historier och människoöden som befolkar hennes huvud och som i min pjäs strömmar in i Saras vindsvåning “närmast himlen”. Här umgås Sara med Johannes Messenius, som i Kajaneborgs fängelseförvar skriver på sin Scandia Illustrata (Sveriges historia). Hon får höra hur det gått för hans son Arnold i Kexholms fängelse, där en sonson föddes och båda halshöggs emedan reformationen putsar bort katoliker. Och det är Monjuses Liisu och hennes små som hon tvingas dräpa, och Huppa-Lena som hittar sig en vacker fästman bland de stupade, och Timboms, borgmästarparet, som Sara en gång varit piga hos, och Noituri-Anna, som lurade Timboms (ett tacksamt material för spex). De blandas samman med dagens aktörer, såsom pojkspolingen Svanehals med de himmelsblå ögonen som prånglar ut sitt gamla fallfärdiga hus åt Sara, Edla Janson som målar hennes porträtt och kusin Mellin, hennes förmyndare (som hon bytt blöjor på).

Hur gick det sedan med mitt skådespel om Sara? Den fick snart en följeslagare i Heliga Birgittas farliga lekar. Båda skrev jag efter att ha flyttat till Paris i mitten av 1980-talet, och de fick dela Lea-priset, som det året, 1990 bestämdes av dramatikern Jussi Kylätasku.

I samband med utnämningen översattes Hundrade drömmars fröken till finska och Kansallisteatteri lade strax beslag på den. Ingenting hände på fem år. Då inträffade något. Sommaren 1995 dunsade ett tjockt brev ner i min postlåda i Avignon, där teaterfestivalen som bäst pågick. Brevet kom från Maarit Pyökäri, som inkommande höst skulle bli ny chef på Oulun Kaupunginteatteri. Hon beskrev sida upp och sida ner hur hon av en slump stött på Sadan unelman Sara bland travar av skådespel på Vaasan kaupunginteatteri och strax insett att detta var pjäsen hon letat efter. Och Maarit åstadkom en lysande premiär i Uleåborg 1995!

Två år senare fick jag själv regissera Hundrade drömmars fröken på Åbo svenska teater, och framgångarna åstadkom att alla fördämningar brast. Också Heliga Birgittas farliga lekar fick sin svenska urpremiär på Helsingborgs stadsteater och sin finska på Lahden Kaupunginteatteri.