Labbet r.f.

En teaterkritikers död av Joakim Groth

Publicerat: 01.12.2017 Kategori: Månadens pjäs
« Tillbaka

Månadens pjäs december 2017: En teaterkritikers död av Joakim Groth

Om pjäsen
En teaterkritikers död är en tragikomedi om en regissörs vedermödor, till lika delar satir och moralitet. Huvudpersonen Karlo Menning har fått se sin senaste teateruppsättning bli utskälld i dagspressen och grunden för hans tillvaro börjar vackla. Fastän händelserna utspelar sig i teaterns värld vidgar sig bilden till ett allmännare spel om att bli sedd och bedömd. Vi är på en gång betraktare och betraktade, också inom oss själva. Men i hur hög grad är min uppfattning om mig själv beroende av din bild av mig, i hur hög grad är du beroende av min bild av dig? Och vad händer när de bilderna kolliderar med varandra?

Produktionshistoria
Svenska Teatern – 2009
Edinburgh Fringe Festival – 2010

Rättigheter
Rättigheterna till pjäsen bevakas av författaren.

Manus
Pjäsen har getts ut i Labbets serie av pjäsböcker och kan beställas per e-post info[at]labbet.fi.
Du kan logga in och läsa pjäsen i Labbets pjäsbank.

Författarens kommentar:
Impulsen till En teaterkritikers död var sannolikt en dålig recension, också om jag inte längre minns vilken; jag föresatte och tillät mig att skriva om det jag hade på hjärtat. Därför kom protagonisten att bli en frustrerad och egocentrisk teaterregissör, antagonisten en luttrad teaterrecensent med dragning till träffsäkert elaka formuleringar, och hjälten en styckmördare med dramatiska ambitioner. Pjäsen kom till utan större svårigheter och var mycket lustfylld att skriva, av någon anledning speciellt teaterkritikerns försvarstal, och jag regisserade själv urpremiären på Svenska Teatern 2008. Som genre kom den att placera sig någonstans mellan debattpjäs och svart komedi.

Jag hade förväntat mig att pjäsens tematik var tillräckligt allmän för att den skulle spela också på andra teatrar, men det visade sig att det fält inom vilken den utspelas – teatern – gjorde att den visserligen drog till sig regissörer men inte teaterchefer. Förutom uruppförandet har den i stort sett förblivit ospelad.