Labbet r.f.

Att formatera sitt manus

Publicerat: 09.05.2016 Kategori: Blogg, Resursbank
« Tillbaka

Att formatera sitt manus

Hur manus är formaterade, upplagda på sidan, är ett ämne som dyker upp nu som då. Även om innehållet är det viktiga så lönar det sig att ägna formateringen en stund innan man skickar sitt manus till teatrar, regissörer eller producenter för läsning. Ett slarvigt formaterat manus kan ge intryck av att man inte tar sitt eget arbete på allvar.

Det finns visserligen olika manusskrivarprogram som man kan köpa och använda sig av, men eftersom det egentligen inte finns några officiella krav på manusformatering så klarar man sig lika bra med ett ordentligt ordbehandlingsprogram. Det går i vissa ordbehandlingsprogram att skapa skilda inställningar för olika typer av text (som t.ex. repliker, scenanvisningar, namn) som man kan sedan kan använda sig av direkt i manusskrivandet.

Många författare utvecklar under sitt arbete egna sätt som de föredrar att formatera sina manus på. Det finnas alltså inte ett specifikt sätt att formatera som man måste hålla sig till när det gäller teatermanus. Filmmanus är en annan sak. Det här är alltså inte regler, men saker som är bra att tänka på.

Ett tips är att lägga märke till formateringen när man själv läser pjäser och skapa sig en egen uppfattning om vad man tycker är tydlig formatering.

Allmänt
Utgångspunkten för formateringen är att manuset ska vara lätt att läsa. Om personen du skickat manuset till inte vet om det hen läser är en replik eller en scenanvisning har din pjäs ett onödigt problem på vägen till produktion.
Var konsekvent. Om du markerar scenanvisningar med parenteser, gör på samma sätt genom hela pjäsen, byt inte till kursiv stil för att markera scenanvisningar halvvägs genom pjäsen. Om du väljer att i början av varje scen eller avsnitt skriva vilka karaktärer som finns med, gör det hela vägen genom.
Om du är orolig för att det ska vara otydligt vad som är vad, eller avsiktligt experimenterar med formateringen, så lönar det sig att notera det i början av manuset, så att läsaren vet vad som väntar. Till exempel: Alla scenanvisningar är markerade med kursiv stil. eller Inga scener eller scenbyten finns markerade, men pjäser rör sig genom tid och rum.
Var luftig. Låt sidan ha marginaler, använda inte mindre stil än 12 punkter, gärna med luft mellan replikerna. Det här:

EVA:
Jag är hungrig.

ADAM:
Jag med.

EVA:
Titta! Äpplen!

är enklare att läsa än

EVA:
Jag är hungrig.
ADAM:
Jag med.
EVA:
Titta! Äpplen!

eller ännu “värre”

EVA: Jag är hungrig.
ADAM: Jag med.
EVA: Titta! Äpplen!

Så var inte rädd för att låta sidan vara luftig.

Sidnummer
Kom alltid ihåg att skriva in sidnummer! Vare sig det är bara sidnumret “7” eller hela omfånget “sida 7 av 77”. Det gör allas liv enklare att kunna diskutera det som händer på en viss sida, istället för “då den där biten, när han kommer in, andra gången, utan katten”.

Dramatis personae eller rollista
Det här är relevant information för alla som läser ett manus. Det underlättar att ha en enkel och tydlig lista som man kan återkomma till som stöd under läsningen. Lista alla roller som ingår i manuset, även om de inte har repliker. För en teater kan det ha stor betydelse ifall det finns elva olika karaktärer som måste spelas av elva olika skådespelare eller om det är elva olika roller som kan spelas av tre olika skådespelare.
Här är det också bra att notera eventuella dubbleringar. Både om det är så att dubbleringar är möjliga och om det är så att det är specifika kombinationer är önskvärda. Till exempel: Elsas roll kan dubbleras med Johannas eller med grannens, eller hur du föredrar att formulera det, eller: Elsa och Johanna spelas av samma skådespelare.

Karaktärer
Det finns många olika sätt att markera karaktärers namn. Det viktiga är att vara tydlig med vem det är som talar och att skilja mellan repliken och karaktärens namn. För att ge några exempel:

EVA
Jag är hungrig.

Eva
Jag är hungrig.

EVA: Jag är hungrig.

Scenanvisningar
Också när det gäller scenanvisningar finns det många sätt att markera dem. Några väljer att kursivera dem, andra att skriva dem inom parentes. Huvudsaken är att de är tydligt åtskilda från replikerna.
Om det finns scenanvisningar inne i replikerna är det också viktigt att vara tydlig med vad som är en scenanvisning och vad som är replik.

Replik
Om man vill betona ett ord i repliken kan det göras med att understrecka eller kursivera det. Vill du använder versaler för att betona ett ord är det bra att notera det i början av manuset, det kan annars tolkas som en indikation om volymen som repliken ska sägas med.
Om du funderar på interpunktion så finns det en post om det här.